Pappa Fredrik

Lukas är en helt otrolig unge ibland. Jag förundras över hur mycket han utvecklats senaste året, hur glad, klok och snäll han har blivit. Så mån om sina syskon, så mån om mig, sina kompisar på dagis och slår aldrig någon. Det glädjer mig. För förra hösten var tung, hans aggressivitet, hans matvägran och mutism. Allt på en gång.
Men efter mycket arbete under våren lyckades jag och psykologerna vända det. Så härligt att d et går, så härligt att han faktiskt mår bra.
Han gjorde, under sommaren, världen utveckling, han gick från bebis till en stor pojke helt plötsligt. Han pratar rent, han resonerar sig fram till saker och är en alldeles underbar 4-åring, precis som fyraåringar är.
Han bestämde sig när han fyllde fyra att han skulle lära sig simma, (nu när jag är fura år måste jag kunna simma), i samma veva ficka han sin gröna cykel. Det tog ett par veckor innan han kunde cykla själv. Allt detta har gjort att han har blivit en stor kille på en handvändning.

Härrom morgonen satt jag och min bror och läste tidningen, Lukas satt med oss vid bordet och säger efter en stunds tystnad: Det är orättvist, alla i det här huset utom jag kan läsa och nu när jag kan både cykla och simma måste jag kunna läsa. Jag bara tittade på honom och tänkte: what???
Men jag sa: visst Lukas ska jag hjälpa dig att läsa.  Bra, vi börjar nu svarade han. Så nu är det bokstäver och ord på hög nivå. Han kan alla bokstäverna, kan skriva Lukas, Sara och Bil.
Det är så himla roligt, vi har vår lilla lässtund på kvällarna när Hävvan, Lias och Hililja sover. Då tar vi fram böcker, ord, bokstäver osv.

Massa kramar från Sassa