Hovrätten

Det gick bra idag, med Ernst, eller ja, han väckte fler frågor och framförallt insåg jag, far och son är otroligt lika och det gör så ont. Att se hur Fredrik hade sett ut om 25år eller så.
MEn det har varit mycket tårar idag. Många anledningar men framförallt att beskedet om att utredningen kring Fredriks död ska prövas i hovrätten. Mannen som körde på honom har överklagat, 1,5års fängelse och skadestånd. Jag tycker att det är så fel. Varför tar hovrätten upp det? JAg blir beskviken. Men framförallt, det kommer riva upp allt igen, alla sår, alla tankar, tårar och känslor. Jag som var så bra på att hålla inne det. jag som var så bra på att resonera förnuftigt.
Ja när jag fick beskedet brast allt, tårarna bara sprutade.
Jag orkar inte mer....
För risken är stor att straffet sänks ytterligare. Vidrigt med tanke på vad han åstakommit. En småbarnspappas död, han gjorde så att fyra barn blev faderslösa och en kvinna miste sin älskade. Dessutom dödade han mångas vän, han dödade en mycket mycket respekterad och duktig lärare. En lärare som tom fick förtroende och lyckades åstakomma saker med de allra svåraste och struligaste eleverna. Hur vågar han överklaga?
Stilla sitt samvete gör han inte, snarare tvärtom. Jag är ledsen.
Jag fick förklara för Lukas varför jag grät så, han förstod och sa att han tyckte att han som dödat pappa skulle dö själv. JAg försökte förklara att det inte går till så, att bara för att man har dödat någon ska man inte dödas själv. Lukas la huvudet på sne och sa: det är inte någon som dog, det är min pappa..
Han har så rätt min stora pojk., det är itne någon som dog..... 
åååååh

Ja för jag har många gånger tänkt, förbannade jäääävla svin, hur kunde du, hur kunde du köra rattfull, hur kunde du döda min man, mina barns far, men jag har aldrig tänkt att han borde dö. För vad blir saken bättre av det. Men jag vill att han ska straffas, att han ska få sona sitt brott.

En sak, jag HATAR rättegångar, det gör bara ont.

Nu ska jag försöka läka ihop min trasiga själ, dricka the, gråta och krypa ned i fotöljen med filten över mig.
// Sara

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0