Vår förbannade plikt

Återigen skakas jag över hur ond världen är. Jag gör försök att inte läsa aftonbladet, att inte se på nyheter, för jag orkar inte med mer sorg, onska och så. Hemma är det enkelt, jag hinner inte riktigt läsa tidningen, jag har inte så mycket tid att plöja DN och lokalblaskan på nätet heller. Men här, ja det är svårare. När man plötsligt har tid för tidningsläsning, tid att läsa aftonbladet, expressen, dn osv. Ja då är det lite jobbigare.

Idag slås jag, precis som resten av världen av den österrikiskemannens GRYMHET. Hur faaan är ma funtad om man låser in sin dotter i 24år, ja det är väl egentligen INGET att haka upp sig på. Men frågan är hur faan man kan vara gift med en sån man, hur vågar man egentligen? Ja det handlar väl om räddsla för att själv bli dödad, slagen, misshandlad. Det är väl INGEn som vet vad han gjorde med sin fru. Men endå.
Jag har nånstans inbillat mig att alla kvinnor har nån slags tigerfunktion kring barn som far illa. Oavsett vem eller vad det är som händer så är man en tiger, man slåss för sitt barn osv. Ja ni förstår säkerligen vad jag menar.
Men varför har hon velat att inte se, att inte förstå och framförallt varför har hon INTE reagerat???????
Men min stora fråga är egentligen, hur kan det bli såhär? Hur kan ALLA missa?????? det går inte ihop för mig
Är vi återigen för fega för verkligenheten???????
Är vi för fega för att våga fråga,  för att lägga oss i? Är vi för rädda om vårt eget skinn? Eller vad är problemet egentligen?
Jag förstår inte hur man kan välja att inte reagera? Eller är det så att min oförståelse kommer sig av att jag inte tänker som de? Att jag inte sätter mitt eget liv så högt eller?
Ja oavsett så är det VÅR förbannade plikt att reagera saker som INTE står rätt till. Det är VÅR förbannade PLIKT att reagera och säga: detta är fel. Det handlar inte om att man ska vara snäll, sköta sitt och skita i andra. Det handlar om att vi som människor har en skyldighet att värna om våra medmänniskor, en skyldighet att bry oss om de som har det svårt en skyldighet att göra det bästa av situationen.
Som de säger i bröderna Lejonhjärta: det finns saker man måste göra för annars är man ingen människa utan bara en liten liten lort.
Att reagera när något inte står rätt till, att reagera när någon mår dåligt, att högt och tydligt säga: detta är fel, hör till de saker som man måste göra.
För en dag, då är det DU om far illa, då är det DU som behöver att nån sätter ner foten och säger: nej detta är fel.

Visst det är inte enkelt alla dagar att säga: detta är fel, att stå upp och säga det som man måste. Det är lika säkert som att påven har en stor mössa att man blir ifrågasatt, att man blir motarbetad. Att man får både föräldrar, barn, kollegor, vänner emot sig. Men det är det värt, för tänk vad som händer om man inte reagerar, om man väljer att blunda. VEm tjänar på det???? Inte du, inte jag, inte någon.
Ponera att jag i mitt arbete undersöker ett barn som har en massa blåmärken på sin kropp, det är klart jag reagerar. Jag frågar direkt barnet (om det går) i enrum var alla blåmärken kommer ifrån, jag frågar när föräldrarna är tillsammans med barnet. Inte för att svaret säger så mycket utan för att samspelet mellan barn och föräldrar visar sig. Sen är det MIN skyldighet att göra något av situationen. Det är inte enkelt att se missförhållanden. MEN jag gör vilket fall mitt för att hinda och för att andra ska få upp ögonen.

Nej nu ska jag äta lunch.

Kram på er
// Sara - moraltant och arg

Kommentarer
Postat av: Anna

Jag har funderat på ditt inlägg i flera dagar nu, och jag måste bara hålla med! Så många människor som BLUNDAR?! Jag fattar inte! Ensam är inte alltid stark, ibland behöver man lite draghjälp. Så är det, och det är bra att du reagerar!! //Anna

2008-05-04 @ 20:09:23
URL: http://alsjoholm.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0