Premiär
JA dagen till ära var det premiär, Lukas fick en cykel i 4års present, en fin grön, som han själv ville ha det. Ja idag blev det premiärcyklning tillsammas med farfar Peter och farmor Annika.n Duktig kille måste jag säga.
jag längtar till den dag då han faktiskt kan cykla själv. För det betyder att vi kan cykla till dagis. Han cyklar själv, jag har hilja i barnstolen och twinsen i cykelkärran.
För vi, nej Sara, DU, får till baka 17800kr på skatten, mer än rätt välkommet om man säger så. Vilket betyder att jag utan att skämmas har råd att köpa en cykelkärra. Så utan att "tänka" mig för så köpte jag en samtisigt som jag köpte Lukas cykel. Så öven den har vi prövat idag, smidigt som sjutton måste jag säga.
Ja nu vankas det snart mat för mina små gullvippor som har förstått vitsen med att ligga och gosa på filten brevid varandra så nu går det att lämna dem en liten liten liten stund själv.
Ja Jenny(?) om du bpdde närmre skulle du få ta mina andra barn så jag kan gå och simma med Lukas istället, för tvärtom (dvs du tar med dig Lukas och simmar) för han och jag behöver kvalitetstid. Men idag har jag faktiskt lovat att han ska f hamburgare, frågan är om det är samma hamburgare som han menar *skratt*
För några McDonalds hamburgare blir det INTE. nån måtta på tokerierna får det faktiskt vara.
Ja det är skönt att ha Peter och Annika här, det blir liksom inte lika ensamt då. JA det som gör denna gång undlig är att vi faktiskt inte har gråtit nån av oss. Vi har mest pratat om annat, Fredrik, sorry men du står inte i rampljuset längre, ditt tåg har gått eller nått.
Men det förståss, jag slogs av en sak jag har läst och som flera föräldrar till de barn som har varit svårast sjuka som jag har träffat på jobbet, bekräftat. Ja först, då är det som om man inte fattar, sen är det ilska ilska, sen kommer sorgen, man känner sig så fruktansvärt tom. Men man vänjer sig, man adapterar till sin nya vardag. Men då, då kommer tomheten, saknaden ökar när sorgen försvinner. Det håller jag med om. Det är fruktansvärt tomt. Kvällarna är värst, när alla barnen sover och man går och pysslar, ser nått på Tv kanske eller så. Men man tänker ALLTID fy faaan vad jag hade velat ha en kram, en kyss. Ja ömhetsbehovet är STORT!!!!!
Nej nu ska jag nog göra de där hamburgarna och försöka få barnen i säng så jag kan förbereda lite för morgondagens kalas, hål tummarna för att ajg överlever! *skratt*
// Sara
jag längtar till den dag då han faktiskt kan cykla själv. För det betyder att vi kan cykla till dagis. Han cyklar själv, jag har hilja i barnstolen och twinsen i cykelkärran.
För vi, nej Sara, DU, får till baka 17800kr på skatten, mer än rätt välkommet om man säger så. Vilket betyder att jag utan att skämmas har råd att köpa en cykelkärra. Så utan att "tänka" mig för så köpte jag en samtisigt som jag köpte Lukas cykel. Så öven den har vi prövat idag, smidigt som sjutton måste jag säga.
Ja nu vankas det snart mat för mina små gullvippor som har förstått vitsen med att ligga och gosa på filten brevid varandra så nu går det att lämna dem en liten liten liten stund själv.
Ja Jenny(?) om du bpdde närmre skulle du få ta mina andra barn så jag kan gå och simma med Lukas istället, för tvärtom (dvs du tar med dig Lukas och simmar) för han och jag behöver kvalitetstid. Men idag har jag faktiskt lovat att han ska f hamburgare, frågan är om det är samma hamburgare som han menar *skratt*
För några McDonalds hamburgare blir det INTE. nån måtta på tokerierna får det faktiskt vara.
Ja det är skönt att ha Peter och Annika här, det blir liksom inte lika ensamt då. JA det som gör denna gång undlig är att vi faktiskt inte har gråtit nån av oss. Vi har mest pratat om annat, Fredrik, sorry men du står inte i rampljuset längre, ditt tåg har gått eller nått.
Men det förståss, jag slogs av en sak jag har läst och som flera föräldrar till de barn som har varit svårast sjuka som jag har träffat på jobbet, bekräftat. Ja först, då är det som om man inte fattar, sen är det ilska ilska, sen kommer sorgen, man känner sig så fruktansvärt tom. Men man vänjer sig, man adapterar till sin nya vardag. Men då, då kommer tomheten, saknaden ökar när sorgen försvinner. Det håller jag med om. Det är fruktansvärt tomt. Kvällarna är värst, när alla barnen sover och man går och pysslar, ser nått på Tv kanske eller så. Men man tänker ALLTID fy faaan vad jag hade velat ha en kram, en kyss. Ja ömhetsbehovet är STORT!!!!!
Nej nu ska jag nog göra de där hamburgarna och försöka få barnen i säng så jag kan förbereda lite för morgondagens kalas, hål tummarna för att ajg överlever! *skratt*
// Sara
Kommentarer
Postat av: Jenny
Det gör jag så gärna så.. =) Fast jag får nog kalla in förstärkning då.. haha.. För jag tycker jag har händerna fulla av en 4 åring och en 5 månaders. Så jag kan bara tänka mig hur du har det. Vissa dagar flyter på, andra undrar jag hur tusan jag ska reda ut.. haha.. Trevlig helg..
Trackback
