Snorkråkor är vi allihopa!

Snorig
Snorigare
Snorigaste!

Herregud det är verkligen familjen snorig det här. JA Hilja är SÅ mycket piggare idag. Vilket är härligt.

Jag saknar honom så idag. I kväll, för det är 10år sedan vi blev tillsammans. Vilket känns tungt som stryk. Det skulle ju vara han och jag! Vi skulle ju leva lyckliga för all framtid. AAAAAAAH
Förbannat vad jag hatar det!!!!!


"Du är det finaste jag vet.
Du är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna,
som vindarna, som vågorna,
som fåglarna, som blommorna på marken.

Du är min ledstjärna och vän.
Du är min tro, mitt hopp, min kärlek.
Du är mitt blod och mina lungor,
mina ögon, mina skuldror,
mina händer och mitt hjärta.

Friheten är ditt vackra namn.
Vänskapen är din stolta moder.
Rättvisan är din broder.
Freden är din syster.
Kampen är din fader.
Framtiden ditt ansvar.

Du är det finaste jag vet.
Du är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna,
som vindarna,
som vågorna,
som fåglarna,
som blommorna på marken."

Kommentarer
Postat av: Linda

Hej!
Jag hittade till din blogg via familjeliv.
Vill bara skriva en rad och beklaga sorgen, jag vet inte exakt hur det känns, men jag kan ana iaf. Jag förlorade min pojkvän väldigt hastigt och oväntat för ett år sen, tiden går och här står vi. Det är inte enkelt, men du är stark som kämpar på! Kram

2007-09-22 @ 01:55:53
Postat av: Annika

Jag har läst din blogg från början, men har inte kommenterat något hittills för det är liksom svårt att hitta de rätta orden... Kan inte ens föreställa mej hur det skulle vara att vara i din situation. Du skriver bra och jag tänker fortsätta läsa. Skickar en kram till dej och dina barn.

2007-09-22 @ 10:42:16
URL: http://annikas-annikas.blogspot.com
Postat av: Johanna

Hej.
Har läst din blogg sedan starten, hittade den via Familjeliv där jag för ett tag sedan lämnade en kommentar i en tråd du skrivit.
Jag förlorade själv min sambo i juni i år, följdsjukdomar efter leukemi tog hans alltför korta liv, 27 år gammal.
Jag blev ensam med två små tjejer på 2 och 4 år, ett rent helvete ibland...
Känner igen mig i ditt tankesätt och i det du skriver, det berör mig alldeles speciellt...Vi skulle ha firat våran 5-årsdag igår, nu blev det istället en tur till kyrkogården för att lägga ned ett roshjärta och tänka lite extra...*skitliv*
Vill bara skicka en liten kram till dig mitt i all sorg och saknad.
Kram//Johanna

2007-10-07 @ 22:04:19
URL: http://annahojsan.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0