Friidrott
Det känns som om jag vissa dagar lever i en teaterpjäs
jag och barnen tittar på friidrott
*ridå upp*
Lukas: mamma vad jöj (gör) dom?
mamman: de hoppar höjdhopp
lukas: vafö då?
mamman: för att de är duktiga på det
lukas: lukas dutti (duktig) han me
mamman: ja du är jätte duktig gubben
lukas: mamma titta nu hoppar ja osså. Lukas hoppar över ett hopprep som ligger på golvet
mamma: ååh vad duktig du är
lukas: JAAA jag hoppar jättehött (högt), till pappa!
Mamman gråter
*ridå ned*
Jag börjar bli förkyld och snorar, hilja hostar en massa lilla gumman, lukas snorar....
Familjen sjuk, dessutom vill folk inte komma hit då......
Just nu är det så mörkt och svart. Jag ser ingen glädje alls. Allt känns bara så jävla meningslöst.
"jag behöver din drömmar, då mina inte räcker till"
Fredrik, jag önksar att jag varje morgon talat om hur mycket jag älskar dig och hur mkt du betyder för mig. Du såg mig som den jag var, den lilla osäkra Sara, inte läkaren Sara. Du skulle bara veta hur mkt jag uppskattade det. Du var min själsfrände och allra bästa vän. Du var och är fortfarande dne finaste, snällaste och mest underbara människa jag känner. JAg saknar dig så jag håller på att dö.
KOM TILLBAKA!!!!!!
