pippikaka!

Här har vi bakat pepparkakor hela dagen, med julmusik på högsta volym. (det blev inte av härromdan, vi blev bortrövade av min pappa......)
Alla har haft roligt men lukas skrattade för första gången på mycket länge. Han åt dessutom både pepparkaksdeg och pepparkakor vilket är en oerhörd framgång. För det var länge sen han åt så mkt. Framgång????

Nu sover båda barnen, huset luktar pepparkakor, eller som Lukas alltid säger, pippikakor. Han frågade efter Nilsson när vi bakade, det tog lååång tid innan jag fattade vad han menade. VI kikade på när pippi firar jul på morgonen idag. Ungen menade såklart Herr Nilsson... Aaaah pantade morsor!
Usch det känns så konstigt att sitta här med tekoppen, pepparkakorna och vara alldeles ensam. Ja förr om åren har pepparkaksbakskvällen alltid varit de bästa. Jag och Fredrik, varsin tekopp och en stooor hög med pepparkakor. Vi har kunnat prata om allt då, på nått sätt. Nu är det den tyngsta dagen, så tungt, så jobbigt.

Jag har en så stor klump av sorg i bröstet, sorgen äter mig innifrån. JAg vet inte vad jag ska ta mig till. Herreguuuud!
Ja nånstans inne i mig vet jag att detta kommer gå bra, men nu, jag känner mig så liten och ensam.
Jag håller med allt som säger att första året är värst, första julen, alla högtider osv, ja det smärtar extra. Det är så sant, så sant. Jag vet inte längre, men julen är bara hemsk och svart. Jag försöker att göra det till nått vackert för barnen, men det gåååår inte. Jag orkar inte längre....

Dessutom jag måste bestämma mig vad vi ska göra i jul:

  • Stanna hemma, dvs ständigt påminnas om Fredrik, känna dofter och annat
  • Åka till Fredriks föräldrar, känna tomheten efter honom, ständigt se hans föräldrar, påminnas om vem som fattas, jag kommer kvävas av min egen sorg
  • Åka till mina föräldrar, få lite avkoppling, träffa alla mina syskon, hela tiden behöva förklara, försöka att inte trampa nån på tårna, påminnas om att jag återigen sviker A o P, men jag orkar inte åka dit. Det går inte, jag kvävs av min sorg då....
  • Ta alla pengar och åka låååångt bort till ett ställe där jag slipper påminnas om julen hela tiden, funkar inte rent praktiskt, jag får inte flyga med min mage.

What to do???? Känns bara som allt är negativ, som inget blir bra hur jag än vänder och vridern (har jag ändan bak.....) Det känns som det kvittar, det går lika bra med selleri..... (haha)
De drar och sliter i mig, vill veta hur vi gör.
Kan jag säga: vi ska inte fira nån jul i år..... det vore skönt,bara gräva ned sig i sängen och säga: hej då vi syns till trettonhelgen, blir det bra????

"Vänner är de som kommer då andra försvinner......" (eller hur det nu är....)
// Sara


Kommentarer
Postat av: Ingela Johansson

Hej Sara!
Åh vad mysigt det låter med ditt pepparkaksbak med barnen.Har inte ens hunnit börja tänka på det ännu...men det kommer väll.Är lite lat så jag köper färdigt...så barnen har ju sett att degen ligger där i kylen och vill bli bakad.
Sara angående julen....ja det är mycket känslor förknippad med den....det är svårt att råda...men jag hade nog valt att vara hos mina egna föräldrar...bett min mamma att inte få så mycket frågor av alla och att hon framför detta till de andra.Frågorna är ju det jobbiga ...att ständigt bli påmind....det kan ju komma efter själva julafton.Det är ju trots allt mest barnens högtid!
Kan inte Fredriks föräldrar vara med hos dina föräldrar?En gemensam jul?
Du måst tänka på vad som är bäst för dig...lite avkoppling hos föräldrarna och slippa kvävas av sorgen låter bäst ändå...det kommer fler jular som du annars kan spendera med Fredriks föräldrar...de förstår säkert om du förklarar.
Många bamsekramar till dig Sara och dina underbara barn!
Ingela

2007-11-30 @ 10:40:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0