Pappa Fredrik

Nu har jag varit och förhandlat med dem på jobbet, en dag i veckan, 9-17 inget mer jobbat blir det. Det blir mest undersökningar och lite så, trist (tycker jag) men bättre än inget. Jag trodde nämligen inte att de skulle gå med på det.
Sen var jag på första tillväxtulet idag, de var precis lagom stora och mådde bra där inne, hjärtslagen på ettan ligger på 155slag/min och tvåans på 143slag/min. Dvs en flicka och en pojke, som jag tror och är bergsäker på.
Men det är inte riktigt fint att veta könen utan att ha kollat. Ja den där intuitiva känslan är inte värd nått helt plötsligt.
Men jag säger som Mia Eriksson (hon som har skrivit Gömda mfl) ibland vet man bara och det måste man förhålla sig till. I Hennes bok Mias Hemlighet, skriver hon så fint i början om att hon tidigt visste att det var en pojk. Jag känner exakt likadant. Med lukas, jag var så säker, alla bara skrattade åt mig, även Fredrik. Men sen när det visade sig att det var en pojk så började folk skruva på sig.  Sen när jag var lika bergsäker med Hilja sa iaf Fredrik att jag nog har rätt. Tur är väl det....
Men nu, folk skruvar på sig igen, rycker på ögonbrynen, men sen när började jag bry mig om vad folk tycker egentligen??

Åh jag har fått ett erbjudande jag inte vet vad jag ska göra med, två heldagar för föräldrar och anhöriga till cancersjuka barn, de vill ha mig till att föreläsa och prata.Jag vet inte vad jag ska säga. Herreguuud kommer det att gå? Okej det är 12-13jan, men endå, jag menar, jag kan ju vara stor som ett hus eller 4barns mamma. men men jag får helt enkelt maila dem.
Sen en sak till, det allra bästa, jag har fått igenom att Lukas och Hilja kommer få gå fulltid på dagis hela våren och hela nästa höst, heeelt underbart. Ja det var inte svårt, mina snobbiga ord om barns behov av stimulans, mina snobbiga läkarord och mitt huvud på sne gjorde susen.

Ja det här blev ett splittrat inlägg, no struktur, bara svammel. men en sak ska ni veta, jag älskar era kommentarer, de livar upp min dag och tar bort ett par små stenar från mitt hjärta.
Ja nu till det vaaaanliga, Fredrik, jag saknar dig så enormt, jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på till jul, jag orkar inte med alla förberedelser, allt som ska göras och allt som bara ska vara som det alltid har varit. Kan jag inte bara få spola förbi julen. JAg orkar inte med den. Det smärtar så.
För Lukas har önskat sig sin pappa i juklapp för att mamma ska bli glad, vad skulle jag säga. Jag bet mig i kinden, kramade honon och sa: du ska önska dig nått som du blir glad av, min lille kloke pojk la huvudet på sen, tittade på mig med de stora blåa ögonen och sa: men mamma jag blir glad om du är glad...
ÅÅÅh älskade barn...
Sen har han visserligen önskat sig paket också. Förutom pappa.

Hjälp mig, vad säger man, vad gör man????

" Tid har förlöpt
dagar har gått
månen har vandrat sin väg
genom svart och grått

Jag har saknat ditt skratt
jag har saknat ditt hår
jag har saknat att ringa ibland
och berätta om hur det går

Det har tidvis gått bra
tidvis har skakandet  lagt sog
ibland har jag vaknat på morgonen
och gjort det jag ska

Men jag har saknat din hand
har saknat din röst
ensamma dar har jag saknat ditt huvud
mot mitt bröst

somliga dar
tar jag in vad jag hör
det går kvällar ibland när jag inte
ens undrar vad du gör

det är ibland som förut
ibland har jag känt att jag duger
jag har hämtat och samlat ihop
nog med kraft att gå ut

jag ser dig fortsätta nu
med varsamma kliv
jag ser dina drömmar sakta lossna
från mitt liv

jag har saknat en vän
jag har varit på krogar och barer
det har hänt att jag ljugit och sagt
att jag måste gå hem

jag har saknat din röst
nu har du en ny
ännu okända nätter ruvar
i väntan på att gry "

Lasse är så bra vissa dagar....

// En glad men ensam Sara