Begravnings planering
Dagarna rinner ifrån mig, jag hinner inget. Trädgården förfaller, tvätthögarna växer, det svarta i bröstet växer. Jag krymper. Orken tryter.
Varje dag är en kamp. Lukas och Hilja gör kampen enklare
Begravningsplaneringen har börjat. JAg vet inte längre. Jag vill ha en ljus, vacker, glad och oförglömlig begravning. Men frågan är vad han vill ha?
En i tystnad?
Vilket vore skönt
men det är så många som frågar, som bryr sig som förväntar sig en begravning. Som anser att en begravning är ett måste. Ja det är nu man märker vilka de riktiga vännerna är och vilka som byter sida, tittar bort när man ser dem....
Jag vill att J ska sjunga, men orkar hon? Vill hon? Jag vet inte, men denna sång kanske, ja hennes, J alltså, röst är så lik Sofia Karlssons......
"Nu är det slut, nu är det klart
Vi har förverkat en sommar
Allting är stängt, snart är det höst
Vi väntar att taxin skall komma
Fast vi möttes alldeles nyss
är det redan dags att resa
Fast vi möttes alldeles nyss
möts vi i en sista kyss
Älskar dig, älskar dig alltid
Älskar dig allt jag förmår
Ingenting vara för evigt
men våran kärlek består
Tiden är kort, tiden är ful
Det är den som alltid bedrar oss
Ett andetag, sen var det slut
När sommaren övergav oss
Fast vi möttes alldeles nyss
är det redan dags att resa
Fast vi möttes alldeles nyss
möts vi i en sista kyss
Älskar dig, älskar dig alltid
Älskar dig allt jag förmår
Ingenting vara för evigt
men våran kärlek består
Sorgsna lakan, sorgsen sol
Sorgsen skugga faller över golvet
och dina sorgsna skor
Men aldrig har du nånsin varit vackrare än då
när du stod kvar i dörren och jag gick därifrån
Älskar dig, älskar dig alltid
Älskar dig allt jag förmår
Ingenting vara för evigt
men våran kärlek består
Älskar dig, älskar dig alltid
Älskar dig allt jag förmår
Ingenting vara för evigt
men våran kärlek består
Älskar dig, älskar dig alltid
Älskar dig allt jag förmår
Ingenting vara för evigt
de är bara därför jag går"
Take Care
// Sassa
Käraste du, kan inte med ord beskriva hur mycket jag beundrar dig för din styrka. För trots allt så finns du här, nu, för dina små, för dig själv, för din Fredrik.
Du har drabbats av det jag fruktar mest i livet - näst efter (ve och fasa) barnens död - som jag tänker på när vi är på skilda håll. Just nu är min man och våra två små i Mellerud (ca en timma härifrån) och jag är så rädd att nåt ska hända när de kör hem. Har blivit något av en tvångstanke.
Jag känner verkligen med dig och gråter med dig när jag läser din blogg. Tror att det är väldigt nyttigt för dig att fortsätta skriva, på blogg eller vanligt papper, då kan du uttrycka allt du känner men inte kan säga. Kanske känns det som om orden gör det hela "sant"...Om du förstår vad jag menar?
Visst tror jag också att din fina son behöver se att du är otröstlig nu, rentav kan det vara nyttigt för honom att se att du är helt förkrossad. Barnen förstår mer än man tror och han kommer med all säkerhet bearbeta detta hela sitt liv och då tror jag att en viktig del i hans sorg är att du saknade din Fredrik - alltså var han en fin människa värd att minnas och gråta för. Kanske låter tokigt men jag hoppas du förstår vad jag menar?
Jag önskar jag funnits hos dig även om vi aldrig setts förr, hade velat hjälpa och stötta så gott det nu går,men får istället hålla tummarna för dig och din fina lilla familj. Jag vet inte när, men nån gång om en hel evighet kommer du och dina barn vakna en morgon och känna att livet återvänt, solen skiner och Fredrik finns i era hjärtan. Kanske inte nu och inte sen,men snart.
Massor med kramar och pussar, Jenny
