Mammor!

Min högt älskade mormorsmor sa vid ett tillfälle att: mammor de är ett speciellt släkte, ju äldre barnen blir desto mer oroar de sig. Jag håller med henne.
Min mamma ringde i går kväll, för att höra hur det var med hennes gullebarnbarn. Vi pratade länge om Lukas (det har slagit mig att jag inte berättat så mkt hur det går för honom, men det kommer nog i detta inlägg), vände och vred. Hilja fick sina beskärda minuter hon med. Sen kommer den oundvikliga frågan: men hur har du det????
Då kom tårarna, då kom ångesten som vaaaanligt när jag pratar med min mamma. Hon måste tro att jag är galen.
Jag förklarade om jobbet, om helvetet hemma, att jag inte köpt en enda julklapp än, att det ser ut som jerusalemsförstöring och att jag inte har ork att städa. Trots att jag vet att alla kommer hit på söndag. Min mamma suckade och kallade mig patetisk för att jag förutsatte att alla skulle bli arga och sura bara för att jag inte städat, inte lagat nån mat. Ja det enda som finns är en julgran. Hon, min mamma, har aldrig varit nått för tröstens ord, vilket passar mig. För jag tycker egentligen att de är som grädde, fett, äckligt och lägger sig som en klump i magen.

hon förklarade sådär pedagogiskt som bara mammor kan, att jag måste sänka min ambitionsnivå, försöka leva med att jag inte är gud eller fantomen med superkrafter, nej jag är bara Sara. En tvillinggravid tvåbarnsmamma, de behöver inte göra allt för att få en perfekt jul, För oavsett hur det bli älskar Lukas och Hilja dig, de ser fram emot att få träffa alla sina fastrar och farbröder, mostrar och morbröder, kusiner, mormor, morfar, farmor och farfar. Ja det är det som är grejen. Gemenskapen, inte antalet städade rum. JAg skrattade bland mina tårar ch suckade åt mig själv.
JAg insåg att det bara var att ta sig i örat som gällde, inget annat. Hon är fenomenal på sånt här min kära mamma. Fast iof, hon har väl fått endel träning kan jag tänka mig, trasiga barn har hon haft många genom åren.

Jag och Lukas har varit på sista mötet med psykologen före jul, det går sakta frammåt, han har ändrats endel, börjar leka lite med de andra barnen, men framförallt han är inte så aggressiv längre. Han kan gråta och vi kan prata om Fredrik. Jag tror egentligen att det handlar om en insikt för min del. JAg har insett att jag måste prata med Lukas om saken, att jag måste visa lite känslor men endå inte. Jag ska både trösta, tårka tårar på honom och sedan pigga upp honom. ja det är en svår uppgift för mig. Jag vet inte om jag lyckas särskilt bra. För en av min av mina stora grejer här i livet är att jag alltid har sagt att i familjer som drabbas av en stor sorg, död, sjukdom ja vad som egentligen, måste man visa känslor för varandra. I synnerhet föräldrarna, man måste visa sina barn att det är okej att gråta, att det är okej att bli både arg och ledsen. Men jag börjar svänga, det måste ske under kontrollerade former på barnens bevåg och plan.
JA detta är svårt, att förändra sina så djupt inrotade övertygelser, att förändra ett par av sina hjärtefrågor. Men jag tror att det är något jag måste gå igenom, nått jag måste försöka förstå. Allt för att det ska bli bra. Bättre att det kommer nu än om ett par månader då jag inte kommer att ha ork.

Men den stora saken i morse var att det ringde på dörren kl 08. Jag var lagom stressad, Hilja skulle till dagis och jag och Lukas iväg, jag sprang (host host,vankade) runt för att få med mig allt. Som ni säkert förmodar blev jag ytterst irriterad på att det ringde på dörren, jag bad Lukas öppna.

JAg hör ett tjut av värsta sorten och får en massa mystiska tankar om att nån försöker kidnappa Lukas (nej jag har inte läst förmånga amr. deckare.....) skuttar ned för trappen med Hilja under armen.

I Hallen står min mamma med en stor resväska, Lukas i famnen och ett stort leende på läpparna. En julkalpp i förväg till mig.... hihi. Hon räddade min dag.

Hilja slapp gå till dagis, jag och Lukas kunde gå en vända på stan efter psykologbesöket, så vi har handlat julklappar, den finaste till mormor som han själv sa.


När vi kommer hem har min älskade mamma dragit igång julbak samt städat  hela övervåningen..... hur hinner hon? Vad i helsicke gjorde hon av Hilja huligan under tiden??

För den ungen är ett riktigt yrväder. SÅ nu är jag kommenderad i soffan med en ask choklad, en massa the och förbjuden att göra nått.
Me love

Så, en sak, det är de små sakerna som gör det.
Ta hand om varandra, och för att cítera en mycket mycket vis och klok man:
"en kärleksfull stämning hemma är själva grundvalen för ett gott liv"

/Sara


Kommentarer
Postat av: Tessan

Har följt di blogg men inte gett dig någon kommentar än. Vad härligt att din mamma kom så du fick lite hjälp med allt stök, ibland vet mammor precis vad man behöver. Önskar dig och dina barn all lycka i framtiden.

2007-12-21 @ 17:26:18
Postat av: puck

vilken underbar mamma du har! inte konstigt att du är en underbar mamma till dina egna barn med en sån förebild!
ta hand om er och njut av julen!
kram

2007-12-21 @ 19:40:40
Postat av: Ingela

Hej Sara!
Ja vad skulle man göra utan dessa helt fantastiska mammor!!
Min mamma är som din ...ställer upp i vått och torrt!
Hoppas nu att ni får en helt underbar jul...
Massor av kramar
Ingela

2007-12-21 @ 21:41:05
Postat av: JennyPenny

Om hon får lite tid över kan hon få komma hit också...

2007-12-21 @ 22:33:56
URL: http://newsfromthecloset.blogg.se
Postat av: Jenny

Med tårar i ögonen lässer jag om din underbara mamma.. kan tänka mig att det är där du fått din underbara personlighet ifrån (även om jag som sagt inte känner dig, så känns du som en underbar person). Vad hade man gjort utan mamma.. =) Försök nu ha en stress fri, mysig jul med männsikor du tycker om, tillåta dig själv att bryta ihop, ingen kommer tycka att du är sämre männsika för det. Lätt för mig att säga.. men jag önska dig en God Jul.. Jenny

2007-12-22 @ 09:21:48
URL: http://jennytussan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0