Pappa Fredrik

Jag inser att det är katastrof, jag har inte köpt en enda julklapp, inte gjort nått åt kaoset här hemma, inte plockat fram en enda julstjärna, julgardin eller nått i den stilen. Nej inget, det ser bara ut som det gör här i november. Ja det enda som påminner om jul är Lukas otaliga teckningar med tomtar på och att vi är inte på sista bladet i familjealmanackan samt att den lilla ensamma mamman strippen som finns på varje blad handlar om julen.
Det känns så himla underligt, jag blir alldeles konstig.

vanligtvis brukar jag såhär års ha hunnit handla klart mina julklappar, bakat, lagat en del mat osv. Men nu, blir det någon jul i år???
Men en sak är säker, de önskar sig saker mina små barn och det är sunt. De drömmer om saker vilket betyder att de mår rätt okej endå.
Jag har alltid sagt det, barn som drömmer om nått de vill ha, som önskar sig saker de har det rätt bra, de kan klara sig bra, just pga att de faktiskt önskar sig och drömmer om nått.

Ja igår, jag blev rörd till tårar (det är iof inte så svårt då jag gråter mest hela tiden tycker jag), Fredriks chef, eller vad man nu kallar henne, ringde igår på morgonkvisten och sa: Jo vanligen brukar ju all personal på skolan (där Fredrik var lärare) få hugga sig en julgran, jag undrar om ni vill det? Ja isåfall är det idag, jag vet att du har småbarn och är gravid, men jag tänkte att vi hjälper dig.....
Tack tack och åter tack. JAg packade in mig, Hilja och lukas i bilen och drog iväg mot skogen. Där fanns hans gamla kollegor, granar och glögg. Det blev en mycket mycket trevlig stund. Lukas kutade runt som en vilde, hoppade runt och pratade med alla sina dagisfröknar (dagiset de går på hör ihop med skolan som F jobbade på). ÅÅåh det var så härligt att se min lille grabb, de stora ögonen, lockarna och hans entusiasm. Han valde omsorgsfullt en stor och fin gran.  Hilja charmade alla, som vaaanligt, hon gick runt och pratade, tittade och log. Min lilla solstråle. Jag, jag hade det trevligt trots att det kändes konstigt att träffa Fredriks gamla kollegor. Man blir påmind om allt som varit.
Så nu står det en gran ´lutad mot husknuten och bara väntar på att bli inburen.
Lite julstämning finns nog allt långt inne i mitt bröst!

Ja nu har vi kommit fram till att alla kommer hit över jul, mamma, pappa, 6 av mina 7 syskon plus Fredriks föräldrar. Det blir fullt hus och fullt ös.
Skönt för jag slipper tänka då.....

Sen såklart det obligatoriska: Fredrik, älskade Fredrik, du anar inte vad jag saknar dig, speciellt nu, alla ritualer, alla traditioner, det är tomt, det smärtar så. Jag vet att du nog tänker: gråt inte för mig, det är inte mig det är synd om,det är dig Sara, det är du som behöver trösten.
Förbannade människa kom tillbaka jag klarar mig inte utan dig................................

// Sara - ensam och ensam